Verkar som var enda jävel är på smällen    Men jag är inte bitter    Följer ett dussintal bloggar och annat och jag lovar att hälften är på smällen.... Plus många i min nära omgivning! Är så klart glad för deras skull men ändå.

Nu, middag !

Jaha då var man igång....

Tänkte ha bloggen lite som dagbok för min egen del. Det viktiga är inte att nån läser det utan att jag får skriva av mej lite !

Bor i en småstad med min några år äldre sambo. Vi har pratat om att skaffa barn och jag har tidigare vart tveksam till om jag vill det. Men så lyckades han övertala mej iaf ;)

Sagt å gjort. Jag slutade med p-piller samma kväll och vi började försöka direkt. Vad har man att förlora liksom ;) Jag köpte folsyra å sånt som jag läste att man ska äta för att öka chanserna och för att barnet ska må bra/bättre osv. Det höll på som kaniner där ett tag, ett par veckor.

Efter första mensen började han sen dra sej ur istället för att, så att säga, "komma i mej" ! Märkligt tänkte jag men sen funderade jag inte så mkt mer på det, han vet ju som alla andra att ägglossning har man inte mer än ett fåtal dagar å han tänkte väl att det är onödigt att "söla ner" tänkte jag.... Men sådär har det fortsatt, nu drar han sej alltid ut, oavsett. Har haft mina funderingar på om han ångrat sej helt enkelt.

Så en dag tog han själv upp det ämnet, han vill ha barn tidigt på året å tycker att det är "försent" att bli gravida nu.... Hm...

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mej. Jag vill ju ha barn när som helt å struntar i när den kommer. Jag är inte jätteung längre heller liksom. Det blir ju inte lättare med åren. Å stundtals undrar jag om han ändå inte har ångrat sej lite. Å det gör så fruktansvärt ont i mej, jag som itne ens ville ha barn från början å sen blev "övertalad". Vi ligger ju fortfarande men varand ofta, varannan dag i snitt skulle jag tippa på. Så det har ju inte tappat fart på grund av det iaf.

Jag VET att jag måste prata med honom om det men till saken hör att han har ett barn sen innan me som bor hos oss nästan hela tiden, med undantag av några helger och enstaka dagar i månaden. Det finns inte riktigt tillfälle att diskutera sånt då men en 12åring hängande över axeln, å på kvällarna är jag ofta helt slut å vill bara krypa ner i sängen. Å det är ju inte läge å förstöra stämningen då men en sån diskussion.

Åååh jag är så feg :(