Känner mej så fruktansvärt tom. Helt jävla ensam å övergiven ! Sambons barn har haft mamma-helg och kom tillbaka hit idag! Det värsta är hur min sambo förändras sånna dagar! När vi är ensamma är han kärleken själv men så fort dessa söndagar kommer så förändras han! Till det sämre... Han får mej att känna mej ensam, övergiven, överkörd, oönskad... Det hjälper inte att säga som det är. Har prövat det å då heter det att det är jag som är omogen, egoistisk, fånig, att jag inbillar mej osv.... Well!! Fuck you ! Det är så jag känner... Usch nu drar jag ! :@

Efter ett "djupt" samtal me sambon om framtiden har vi nu kommit fram till att vi båda VILL ha barn, han vill dock ara vänta till våren innan vi försöker... säger han... eftersom han itne vill ha barn på hösten/vintern. Jag nöjer mej med det så länge och hoppas att han menar allvar för om han beter sej likadant efter sommaren sen har jag fått nog. Å det sa jag till honom med. Det får finnas gränser för skitsnack å lögner liksom. Jag längtar efter det där lilla knytet så det skär i mej, å han vill vänta ! Jag väntar väl då... men som sagt, inte hur länge som helst....

<3